Nillas lilla vrå....

foto Gunilla


Idag har jag fixat dom sista fönstren, bytt gardiner och satt upp stakar och stjärnor. Utebelysningen
är oxå på plats. Mycket plock som tar sin lilla tid må jag säga. Det blev inte så mycket tid över
för matlagning.....men raggmunk, bacon och lingonsylt är helt okej och smakar suveränt gott.
Ha en fortsatt trevlig kväll alla bloggare.......

Julen är snart här..... Och det är väl den högtid som  nästan det mesta man stoppar i sej
innehåller mycket socker. Det är allt från bakade kakor till julgotter m.m. Allt måste ju provsmakas.
Och hur gör man nu för att inte frestas att äta av allt detta.  Visst kan man ta någon liten bit
emellanåt, det skadar nog inte för lite måste man få unna sej. Själv tror jag på att man ska
se till att magen är mätt av sund kost, då blir inte behovet så stort. Kommer ihåg hur det var när barnen
var små, då var det inte bara på jul, utan varje helg när barnen åt sitt lördagsgodis.....Då måste
man bara vara med och smaka, om dom inte till och med var så snälla att dom bjöd på
sitt godis. Nu sen dom blivit stora kanske jag köper godis ett par gånger om året. Baka bullar
har jag oxå slutat med.  Det slutar ju bara
med att jag äter upp det själv eller får slänga bort ur frysen. När barnen var små skulle alltid frysen vara full av bullar och kakor.  Förra julen köpte jag en burk
pepparkakor, halva burken skickade jag med min son hem när han var här och hälsade på.
Denna jul kommer jag att bjuda mitt främmande på hembakat matbröd med gott pålägg och
grönt, jag gillar det bättre än allt detta söta, och på matbordet står alltid ett stort fruktfat som
jag bjussar alla som kommer på. Tro nu inte att jag aldrig äter något sött, för det gör jag ibland.
Men kan inte påstå att jag är beroende av det. Det var jag nog förr när barnen var små, men det har
gått över. Känner mej nästan äckligt mätt om jag tar någon bit ibland. Så alla ni som kämpar
med detta, jag lovar det går över. Håll ut mot sockerdjävulen, en riktigt god macka är minst lika
god om inte goooodare.....

Idag har jag verkligen varit flitig.....Sydde nya köksgardiner, putsade fönster och satte fram
adventsljusstaken. Juldekorerade i andra köksfönstret. Satte upp en stjärna i sängkammaren.
I morgon ska jag byta gardiner i vardagsrummet och göra i ordning i fönstren. Sist men inte minst
gjorde jag vita julgranskarameller till julgranen, har haft matrialet till dom i flera år men det har
inte blivit gjort.....nu äntligen är dom klara....Lägger in lite foton när jag tagit bilder......Nu ska jag snart
sussa.....Gonatt alla bloggare....

foto Gunilla.


Har inte bloggat på hela helgen. Men jag är frisk igen, magen har lungnat ner sej. Vi har även hunnit
med ett 50-årskalas i helgen, fick träffa många vänner som vi inte sett det senaste året
p.g.a. att vi varit i Turkiet så länge. Det var jättekul, stor fest med orkester som spelade
blandad gammal fin musik. Ärtsoppa och varm punch serverades till ca 75 personer, och senare
kunde man om man var hungrig grilla korv i den stora grillstugan. Jättelyckad fest i all sin enkelhet.
Det blev sent innan vi kom hem, och idag har vi varit trötta, så någon matlagning blev det inte
idag........det är nära till pizzerian,  så idag såg middagen ut så här......

Nu har verkmästarn i magen jobbat 110% sen söndags......Jobbigt som sjutton
börjar känna mej som en urlakad sill.  Och då kände jag att det är tur att man
inte har utedass som förr i tiden. Det hade inte varit roligt att behöva gå ut
när det är kallt ute. Evigt tacksam för badrummet och rinnande vatten, men det
är väl en självklarhet idag. Eller är det inte? kanske finns det människor i
detta så kallade välfärdssverige som inte har denna lyx?...........

Min blogg har kommit i skymundan dessa dagar när verkmästarn har jobbat.
Hoppas han lungnar ner sej nu och tar semester ett tag........

foto Thomas


Fåglarna äter verkligen med god aptit. Om jag inte skulle ha talgbollen i en hållare skulle hacke
hackspett ta med sej hela bollen och sitta och mummsa i sej allt själv. Undrar om det var han
som hackade hål i mitt fina fågelhus i sommras. Antagligen var det han för han bor väl här i
knutarna.........Kanske ska jag stämma honom och lämna in en skadeanmälan. I fågelboken
står det att hans föda under sommarhalvåret är insekter och småfågelungar....Fy på dej....
Under vinterhalvåret är födan tall och granfrö. Men tydligen gillar han talgboll oxå för han finns
vid fågelbordet varje dag.......

foto Gunilla


Har haft lite bloggtorka igen i helgen, och på söndag blev både jag och göbben sjuka.....Feber och
illamående. Så natten har varit måttligt rolig. Frossa, svettningar för oss båda. På dagen idag
måste vi gå ut med sopor, mata fåglarna, ta in posten, bära in ved....det räckte för att man skulle
känna sej som en kokt spagetti i benen, och bli genomblöt av svett. Matlust har man inte någon
känning av......men det är väl bara att låta bli, och låta magen vila. Hade dåligt med bloggbilder
igen, men hittade den här. Är dom inte fina mina Amarylisar som jag har i köksfönstret.......?


Vi får ta det lungt resten av dagen och hoppas vi mår bättre imorgon. Så ikväll blir det soffhörnan
som gäller för våran del.......Här ska vi ligga och slappa ikväll.....

foto Gunilla


Dom senaste 6 jularna har jag fått en Goebel ängel i julklapp,så nu har det blivit så att jag börjat
sammla på dom. Dom är så  fina tycker jag. Ska nog skaffa ett skåp med glasluckor som jag
kan ha änglarna i......Förra julen fick jag den ängeln som drar en barnvagn.....



foto Gunilla


Jag fick den här för givaren visste att jag skulle bli mor-mor för tredje gången vilken dag som helst.
Inte visste jag då att just denna ängeln har en viss betydelse. På annandagens morgon  ringde
min yngsta dotter och berättade att det nog var dags. Eftersom jag skulle vara med på förlossningen,
så bestämde vi att träffas vid förlossningen. Det blev en långdragen förlossning, och det visade sej
att barnet kom snett. Efter många timmar föddes lilla Emil. Det var en härlig känsla att få sitta och
hålla honom under tiden mamma och pappa gick till duchen. Innan jag åkte hem fick jag följa dom till
pacienthotellet där dom skulle vila ut några dagar. Dagen efter var vi och hälsade på igen. På kvällen
andra dagen visade det sej att Emil inte mådde bra. Han var slapp i armen och fick kramper. En läkare
tittade till honom och sa att det var normalt att nyfödda höll på så. Nästa dag var hann ännu sämmre
och en sköterska slog larm....Nu blev det panik, Emil fick föras till neurologen i Uppsala i helikopter, där det konstaterades att han fått en hjärnblödning. Föräldrarna sattes i en taxi till Uppsala, och jag och Emils
far-far åkte efter i egen bil. Men Emil visade sej vara stark, och när den värsta krisen var över åkte jag
och far-far hem. Emil och föräldrarna fick vara kvar i Uppsala i flera veckor. Det var när jag kom hem
som jag satte mej ner och fick se ängeln. En ängel i en blå klänning, på filten i vagnen fanns ett blått
hjärta, ängeln höll sin hand över barnets huvud på vänster sida, just på den sidan satt Emils blödning.
Då förstod jag att detta är Emils lilla skydsängel, och den ska han få av mej en dag.

Idag är Emil pigg och kry. Han har förstås varit tvungen att få en shunt inopererad. Den ska han ha hela
livet. Detta är mycket vanligt att det måste göras efter blödningar i hjärnan. Emil lär sej något nytt nästan
varje dag, och håller som bäst på att träna sej att gå nu. Kika gärna på hans blogg som ni finner på mina
länkar. Detta var en liten sann berättelse om skyddsänglar, för visst finns dom.....

Hoppas alla har vaknat och sovit gott i natt. Jag har i alla fall det. Det är inte många nätter i veckan
som sömnen har varit så här bra som inatt. För det mesta blir jag störd av min värk, och vet
inte hur jag ska ligga. I helgen kommer min son på besök, ska handla och fixa något gott
att äta. Hoppas ni får en trevlig helg.....

foto Gunilla


Vill bjuda på lite mer kallmålning. Ängeln vakar över den sovande flickan. Har haft den några år nu.
Jag har glömt att skriva årtal när jag målade den, men det är en av dom änglar jag gillar mest.

foto Gunilla


Ja var sitter jag när jag bloggar? Jo här är min lilla hörna. Vi hade en stor dator här förut som
 vi aldrig använde. Nu har min son övertagit den, och plats blev det för både skrivare och min
laptop......och för en till när vi är båda hemma. Rummet ligger på övervåningen, och det är snedtak.
Mysigt tycker jag. Ska fixa lite till så det blir extra roligt att sitta här. Bilder på det kommer senare
när jag fått tänkt klart hur jag vill ha det....

Min mamma fyller 80 år nästa år. Hon har 8 barn, 20 barn-barn, 13 barn-barnsbarn+ 1 på väg.
Hon är pigg och kry, förutom just nu, ont i ett knä. Hon hjälper andra i området där hon bor med
allt möjligt. Hon har stickat strumpor till alla barn-barn och barn-barnsbarn+ några till. Väver
trasmattor gör hon oxå. Det bästa hon vet är när hon har hela huset fullt av nära och kära. Resa
vill hon oxå, och har sagt hon ska ha oss med ut och flyga när hon fyller 80.

Är det någon som slår detta rekord?.........

Kolla den dansande pappegojan......Skrattar, visst är den häftig....Har tittat på den flera
gånger nu. Den är lika rolig varje gång.......

foto Gunilla


Idag har jag äntligen kommit iväg till frissan och klippt av mina blonda lockar. Det var välbehövligt.
Solen och allt badande i saltvatten hade verkligen satt sina spår. Passade även på att lägga i lite
färgade slingor...Kändes skönt när det var gjort. Har oxå försökt hitta nya gardiner till köket, men får leta
vidare i flera affärer. Har gjort räk och skinksmörgås till kvällsmat......gött.....

Vill tacka för alla varma komentarer. Det  värmde verkligen......Ha en bra morgondag
mina bloggvänner...

foto Lenart

I dag  9 nov är det 11 år sen min yngsta dotter Cristine omkom i en trafikolycka. Hon blev bara 7 år. Det var lör samma
helg som fars dag. Vinterns första snö hade lagt sej. Cristine och jag skulle åka och plocka
enris, jag skulle göra en dörrkrans till första advent. Cristine satt på sin bilkudde i baksätet.
Vi var först upp på en skogsväg och kollade men såg direkt att där växte inga enar. Åkte tillbaka
ner på den större vägen. Efter en stund kände jag att bilen började sladda. Jag tog upp första sladden,
men sen kom retursladden som gjorde att ratten bara slets ur mina händer och vände bilen i
helt om i vägen. Därefter kände jag hur jag hängde upp och ner i bilen.Bilen slog runt och landade
på hjulen med bakpartiet mot en stor tall. Det blev tvärstopp och tyst. Jag vände mej om och skulle
se hur det gått med Christine, men hon fanns inte i bilen. Hon hade utan att jag märkt kopplat loss säkerhetsbältet.  Såg att bakrutan var krossad. Jag började skrika hennes namn, men
inget svar. Försökte få upp bildörren men den satt fast, fick upp den genom att sparka upp den.
Jag sprang runt bilen och hittade henne, hon låg halv vägs ner i ett dike livlös. Hon hade ingen
puls, blodet rann ur öron näsa och mun. Ringde 112..... Jag gjorde hjärt och lungräddning länge
innan brandkår och ambulansen kom. Det hade även stannat en bil. Två pojkar från Dalarna var kvar och hjälpte
mej. När ambulanspersonal tog över kände jag bara en stor tomhet. Jag visste inte om hon levde,
tyckte att jag hade kännt puls under tiden jag höll på med henne. Personalen intuberade henne
och åkte iväg till akuten. Jag fick åka i en annan ambulans. Jag gick in på akuten som en robot....
visste ingenting. Fick sitta i ett rum och vänta, en läkare kom in och frågade om jag hade ont någonstans,
men jag sa att jag bara ville komma till Christine och vara med henne. Läkaren sa att dom höll på
med henne så det gick inte, jag måste vänta. Jag fick byta rum, och nu kom Cristines pappa och storasyster.
Jag var helt förlamad av skräck, och fattade nog att det var illa men vägrade aceptera. Läkaren
kom in och berättade att hennes liv inte gått att rädda. Det blev kaos.....vi grät hejdlöst alla som var där.
Det var så fruktansvärt hemskt. Ett krismöte ordnades på sjukhuset, alla släktingar fick vara med, och
efter mötet skulle vi få se Cristine en sista gång. Det var så hemskt. Alla grät, någon kräktes, någon svimmade.
Allt var så overkligt. Hon låg där på båren i en vit skjorta och såg så liten ut, det var som knivar skar i mitt
modershjärta. Kände efter några dagar att jag själv ville göra henne iordning inför begravningen.
En sköterska på sjukhuset ordnade så jag och pappan fick komma dit och göra detta. Jag skakade i hela kroppen
under tiden som vi kammade hennes hår, satte på henne hennes linneklänning som hon hade
på examen från lekis. Hon fick sitt guldhalsband med ett litet hjärta, och ett armband som hon fått
i dop present. Vi fick själva lägga ner henne i kistan, och bädda över henne det vita täcket. Det var
en skakande upplevelse, men som jag är glad idag att jag gjorde. Det var var sista gången vi såg henne. Det sista vi gjorde
var att lägga hennes älsklingsbarbie bredvid henne, och andra saker som hon lekte mycket med. Sorgen
går nog aldrig över men den mattas ut.....men livet är fortfarande som en berg och dalbana. Vi saknar dej så mycket lilla Christine, men hoppas du har det bra i din himmel..... 

God morgon på er alla bloggare.....Idag har jag vaknat upp med en täppt näsa och
förkylning i antågande. Känner mej frusen och risig. Ska kurera mej med färskpressad
apelsinjuice. Det är godare än köpt juice tycker jag. Hoppas det släpper under dagen
för i eftermiddag ska jag på mammografi. Inte något vidare trevligt, men ett måste...
Det är ju inte så himmla skönt när brösten ska plattas ihop så de inte blir tjockare
än ett löv.....Men det är en undersökning som man inte hoppar över....Kallt har det
varit här inatt  -6 grader, men ingen snö än......Ha en bra dag...

foto Gunilla


Här är bilden på fågelbordet som jag lovade att lägga in. På bilden är det bara två fåglar. Men
det brukar vara fullsatt på matplatsen. Nu ska jag strax bänka mej i tv-soffan......10.30 på 2an.
Ska titta på eftersnack. Ikväll är gruppen Blue Valley Boys med och spelar, min son är sångaren
i gruppen. Ska bli kul att titta på.....

foto Gunilla

Idag har vi fixat våra fågelbord och fyllt på mat till pippifåglarna. Dom blev så glada, dom satt
i träden och riktigt väntade på att bli serverade. Glömde ta ett foto....får göra det imorgon och
lägga in en bild. Vi har även fixat torktummlaren. Den blev det ingen värme i .....ett överhettningsskydd
som slagit ifrån. Imorgon ska jag plocka tallris till mina blommlådor som ska stå ute i vinter.
Har fått undan lite småplock som legat och väntat på att bli gjorda.....Och till middag blev det
kokt potatis, frukostkorv och stuvad vitkål.....Husmanskost är bara bäst tycker vi här......

foto Gunilla


Ikväll är äntligen min väntan slut. Min göbbe skulle hämtas på flyget kl 18.00. Det var med glädje jag åkte och hämtade honom. Det har varit tungt att vara ensam hemma. Eftersom det blev rätt så sent lagade
jag hemmagjord pizza...det var jättegott. Nu är det äntligen semester i 4 veckor.....Får se vad
vi kan hitta på nu....det blir i alla fall ingen utlandsresa.......

Vill tacka än en gång för alla värmande komentarer.....Ha en bra morgondag...

Vill önska alla en trevlig allhelgona helg. För mej går tankarna speciellt till min dotter Christine
som omkom i en trafikolycka bara 7 år gammal. Har långt till graven men min dotter har lovat
åka dit och tända ljusen i lycktorna.........

foto Gunilla

Arbetarna på pappersmaskinen i Kina hade inga krav på boende under tiden maskinen byggdes
upp. Här bodde dom med hela familjen i ett gammalt plåtskjul. Det var många familjer i samma
rum. Och både män och kvinnor jobbade. en del med maskinen och en del med att bygga fabriken
färdig........



foto Gunilla.

En del hade valt att bo under presseningarna som täckte delarna till maskinen. När delarna
skulle in och monteras så flyttade de bara under en annan........



foto Gunilla

Eftersom både mammor och pappor jobbade på fabriken fick barnen klara sej mer eller mindre
själva. Här är en liten pojke som leker på industriområdet och tuggar på ett kycklingben.
Konstigt att det inte hände fler olyckor med dom små..........