Nillas lilla vrå....

Nu har jag blivit utmanad av dottern. Hon vill jag ska avslöja vilken stad jag tycker bäst om. Det
finns så många städer jag varit i så det är svårt att välja. Men en som jag gärna skulle återvända
till är Nice på franska rivieran. Jag skulle välja att åka dit i augusti, gud vilket skönt klimat, och
vattnet är alldeles ljummet, som balsam för själen. Många fina restauranger, med mycket god mat
Hyra en bil kan man göra, och åka antingen till Canne eller Monaco, inte långt alls. I Canne kanske
du kan få se någon berömd filmstjärna, och i Monaco kan du gå på cassino och vinna el förlora
en förmögenhet. För alla reslystna väl värt ett besök......

foto Gunilla


Först och främst vill jag tacka för alla värmande komentarer.......Det känns skönt att det nu är över
och Emil har återhämtat sej så bra. Idag ville han vara uppe och promenera med stöd hela tiden.
Han har fått matlusten tillbaka....Han skrattar och mår gott. Han hade lite feber idag, lite över 38.
Det får han medicin för. infektionsprovet var lite förhöjt, men det var ingen fara. Han håller oxå
på att få sin andra kindtand så febern kan komma av det......Tidigt och få kindtänder redan....
På torsdag ska han på ny röntgen CT-skalle, och då ska han väl sövas igen för att ligga still.
Om allt ser bra ut då får dom åka hem på fredag. Emil är en riktig kämpe som skulle behöva
ha medalj. Kortet är taget på Emils 1-årsdag.........

Har väntat hela dagen på ett besked. Nu i eftermiddag kom det. Emil har klarat operationen, som tog 4 tim.
När han vaknde och fick se mamma och pappa började han gråta. Dom fick inte lyfta upp honom.Han ska ligga så plant som möjligt. Han hade bandage på huvudet som var stort som en fotboll.

Ja vad har dom nu gjort med honom......så här har jag förstått.
Shunten  som var så tät av slamprodukter så det inte gick att spola ren den är bytt.
Dom har lagt in två extra slangar, kopplat ihop med shunten som ska ta hand om vätskan och det stora trycket utanför hjärnan.
Det enda man önskar nu är att Emil ska bli frisk.
Pratade med Carro på telefon ikväll........då sa hon att Emil hade börjat använda sin högerhand.
Detta är verkligen ett positvt  tecken......
Kan man sluta gråta nu eller kommer det mera????????

foto Gunilla

Tiden segar sej fram idag. Sitter och väntar på besked från Upsala hur operationen på Emil
gått. Det känns så overkligt allt. Denna lilla goa 1-åring ska behöva genomlida detta p.g.a.
flera läkarmissar på sjukhus. Hur kan något sådant få hända i dagens Sverige. Vem har
ansvaret när föräldrarna flera gånger sökt hjälp, och läkarna säger att det är biverkning
av vacsinspruta. Tycker det verkar som om många läkare är på jobbet bara för att få ett fett lönekuvär.
Det går inte att lita på vad de säger. Jag tycker att det första som en läkare skulle ha tänkt på
som träffat Emil. Kanske är det shunten som krånglar. Men antagligen har dom inte ens
läst  jornalen så dom vet vad som gäller. Och tack vare detta har Emil förlorat syn på höger öga,
tappat motoriken i höger sida.  Synen kanske han aldrig får tillbaka, och motoriken tar lång tid
att träna tillbaka. Är det verkligen så här det ska vara med sjukvården......
Detta foto tog jag när Emil fyllde 1 år 26-12-07.
Min yngste son och mitt yngsta barn-barn.......

foto Gunilla

Vårat nya år startade inte så glatt.....Lille Emil är sjuk och imorgon ska han opereras
På bilden sover han tryggt i mor-morsmors famn. Men verkligheten är en helt annan.
Får se om jag orkar blogga på ett tag....beror på morgondagen.......Har förlorat mycket
vätska idag p.g.a. tårar......