Vet någon svaret?


 foto Gunilla

Har varit ute i kväll....och herregud så många kineser på stan som springer runt
med sina kameror och tar kort på allt och inget. Det fick  mej att tänka tillbaka
när jag själv var i Kina. Ingen trevlig upplevelse att vara förföljd och uttittad så fort man lämnade
hotellet  vill jag lova....Kom att tänka på att Kineser alltid har en lång nagel
som är kolsvart under på höger eller vänster hand. Såg detta även i kväll....
Varför har dom det? Vad använder dom detta finger till? 
Har mina onda aningar...äckligt.... 

Inga höga krav på boende....

image128
foto Gunilla

Arbetarna på pappersmaskinen i Kina hade inga krav på boende under tiden maskinen byggdes
upp. Här bodde dom med hela familjen i ett gammalt plåtskjul. Det var många familjer i samma
rum. Och både män och kvinnor jobbade. en del med maskinen och en del med att bygga fabriken
färdig........


image129
foto Gunilla.

En del hade valt att bo under presseningarna som täckte delarna till maskinen. När delarna
skulle in och monteras så flyttade de bara under en annan........


image130
foto Gunilla

Eftersom både mammor och pappor jobbade på fabriken fick barnen klara sej mer eller mindre
själva. Här är en liten pojke som leker på industriområdet och tuggar på ett kycklingben.
Konstigt att det inte hände fler olyckor med dom små..........

Ormbrännvin.

image127
foto Gunilla.

I affären hittade jag en hylla med brännvin. I nästan alla flaskor fanns det orm av olika slag. Fy så äckligt....
Köpte med en flaska hem att ha som prydnad. Och jag svär på att flaskan kommer aldrig att
öppnas. Varje gång mitt barn-barn Amanda är här och hälsar på så måste jag ta ner flaskan
och visa henne. Hon har till o med berättat i skolan att mor-mor har ormbrännvin....skrattar....
Jag var livrädd att flaskan skulle gå sönder i resväskan på hemresan. Så det var med bävan
jag öppnade väskan vid hemkomsten.....tänk och ha en orm bland kläderna.....

Matcollage.

image126
foto Gunilla

Här kommer ett  litet matcollage av som fanns att köpa på marknaden varje dag. Inget som ser
särskilt aptitligt ut......eller hur....Maten var en katastrof under dom här månaderna. På stan
kunde man köpa grillade ankfötter, hönsnäbbar,hönsfötter,hönsvingar som det var fjädrar kvar
på, hundkött, och annan konstig mat som man aldrig skulle kunna tänka sej att äta. Maten på
hotellet var oxå en katastrof. Vi levde i stort sett på stekta ägg med vitt bröd som var som skumgummi.
Räknade ut att jag åt nog 90 ägg på 3 mån.....hemskt bra för kolestrolet. Tur att det fanns frukt
av alla slag, och en del grönsaker. Blev nästan vegetarian. Den enda proteinrika föda jag kunde
äta var ägg, lite räkor.......Och mat från Kentucky fried chicken, det blev våran räddning att den
matkedjan fanns precis bredvid hotellet.....

Ute på stan....

image125
foto Gunilla.

En bild till hur det såg ut i trafiken......Man fick verkligen se upp när man var ute på stan...Tänkte
fortsätta mitt bloggande med att ta upp matkulturen i detta land......

Tuta och kör.

image124
foto Gunilla

Och detta eviga tutande hela tiden......varför ska man behöva göra det?  Det var så höga ljudnivåer
så man skulle behövt öronproppar när man gick på stan. Här hemma är det sällan man hör
någon tuta, tror inte jag använt den än på bilen. Min göbbe såg en kines som skulle köpa moppe.
Det första han gjorde var att prova tutan om den funkade. Vi frågade göbbens kinesiska kolega
varför man måste tuta hela tiden......han hade inget bra svar på det, ryckte bara på axlarna och
tittade stint på oss, och tyckte nog frågan var dum........

Var ska man gå?

image123
foto Gunilla.

Ute på stan fick man finna sej i att det inte fanns några trotoarer att använda. Trotoarer tror kineser
är till för att parkera sina fordon på. Skulle man ut på stan fick man finna sej i att gå mitt i trafiken,
vilken oftast var tät.....Den här bilden är snäll, säger inte så mycket om trafiken....men glömde väl
bort att fota när det var som värst och hjärtat satt i halsgropen.......

Min beundrare i Kina....

image122
foto Gunilla

En dag gick jag till parken. Visste att det fanns inga parksoffor att sitta på. Kineser sitter inte på parksffor, dom sitter på huk.  Hade tagit med ett badlakan för att kunna sitta på marken, och en bra bok som jag tänkte läsa.
Jag hann inte ens börja läsa i min bok förän denna UNDERBARA man kom in i mitt liv. Han satte sej på huk
vid badlakanskanten, 40 cm från mitt ansikte och stirrade pratade kinesiska i säkert 45 min. Jag var så uppgiven
ingenstans fick man vara ifred. Jag sa till honom på ren svenska att...... det var roligt att du kunde komma Glo-Benny så jag slapp sitta ensam här, och  om du vill kan du komma hit imorgon och glo på mej då oxå......Han visade
tydligt intresse för min digitalkamera och försökte ta den från mej. Jag fick slå honom på fingrarna för att han skulle lämna den ifred.
Har lärt mej det från affären.....Det gör expediterna när man inte får titta på saker. I den här delen av Kina verkar det inte vara några turister.....bara jag och göbben. Alla i dennna stad visste att vi var där och var vi bodde...........

5-stjärnigt hotel.

image120
foto Gunilla.

Att bo i Kina krävs att man väljer ett 5-stjärnigt hotel,för annars vet jag inte, man skulle nog ha kunnat
hamna på vad som helst. Detta var nog det bästa hotellet i Nanan city. Receptionen var så här fin.....

image121
foto Gunilla.

Vid dörren i foajen står en picolo hela dagarna och bugar sej och öppnar dörren för alla som går ut och in. Stackars
krake....det måste vara ett långtråkigt jobb.

Utsikt från hotelrummet.

image117
foto Gunilla.

Så här såg det ut när man tittade ut genom fönstret på vårat rum från 19 vån.....


image118
foto Gunilla

Vy från rummet  om man tittade åt andra hållet. Floden som flyter där nere visste vi inte vad
den hette.....men vi döpte den till Dirty River.....


image119
foto Gunilla

Det var inte så mycket vatten i Dirty River när jag tog kortet. Såg nästan dagligen kineser
som badade i det skitiga vattnet. Vid kanten på floden ser ni en av parkerna jag brukade
gå till.....

Bloggtorka.....

image116
foto Gunilla.

Eftersom jag lider av bloggtorka och ryggskott så tänkte jag att jag skulle skriva lite om vår resa
till Kina. Vi åkte dit i Mars -06 och kom hem 29 maj. 3 månader i Kina blev en stor kulturchok
för mej som aldrig varit där förut. Vi bodde i en stad som hette Nanan City. Hur många invånare
som bodde i den staden vet jag inte, och det visste dom nog inte själva heller. Men mycket
människor var det i alla fall. Jag tror inte människorna där hade sett en västerlänning förr, där
blev man verkligen uttittad och utskrattad. När vi var ute och gick på stan blev man förföljd. En
dag gick jag till en park och skulle fota lite. Jag hade inte varit där mer än 5 min när det började
komma fram kineser som skulle titta på mej......kände mej som en utställningsapa. Dom tittade
på mina ögon som är gröna, dom tog i mitt hår, dom skulle ta i mej. dom jämförde sin längd
med min. Dom babblade kinesiska med varandra och skrattade och hade allmänt roligt åt mej.
Försökte prata engelska med dom men ingen kunde det språket. Så det var lika bra att prata
Svenska.....och Värmlandsdialekt, det var ju ändå ingen som förstod vad jag sa. Och jag kan lova
er att jag var inte len i mun. Jag bad dom helt enkelt att dra åt helvete. Det var så frustrerande
så jag gav upp att jag skulle ut och fota. Jag traskade tillbaka till hotellet med minst 20 kineser
i en svans efter mej. Inte förän jag gick in på hotellet skingrades skaran. Jag tänkte när jag kom
upp på rummet, hur ska jag stå ut med att vara  här i 3 månader. På bilden ser ni hotellet vi bodde på.

RSS 2.0