Mardrömsdagen.....

image138
foto Lenart

I dag  9 nov är det 11 år sen min yngsta dotter Cristine omkom i en trafikolycka. Hon blev bara 7 år. Det var lör samma
helg som fars dag. Vinterns första snö hade lagt sej. Cristine och jag skulle åka och plocka
enris, jag skulle göra en dörrkrans till första advent. Cristine satt på sin bilkudde i baksätet.
Vi var först upp på en skogsväg och kollade men såg direkt att där växte inga enar. Åkte tillbaka
ner på den större vägen. Efter en stund kände jag att bilen började sladda. Jag tog upp första sladden,
men sen kom retursladden som gjorde att ratten bara slets ur mina händer och vände bilen i
helt om i vägen. Därefter kände jag hur jag hängde upp och ner i bilen.Bilen slog runt och landade
på hjulen med bakpartiet mot en stor tall. Det blev tvärstopp och tyst. Jag vände mej om och skulle
se hur det gått med Christine, men hon fanns inte i bilen. Hon hade utan att jag märkt kopplat loss säkerhetsbältet.  Såg att bakrutan var krossad. Jag började skrika hennes namn, men
inget svar. Försökte få upp bildörren men den satt fast, fick upp den genom att sparka upp den.
Jag sprang runt bilen och hittade henne, hon låg halv vägs ner i ett dike livlös. Hon hade ingen
puls, blodet rann ur öron näsa och mun. Ringde 112..... Jag gjorde hjärt och lungräddning länge
innan brandkår och ambulansen kom. Det hade även stannat en bil. Två pojkar från Dalarna var kvar och hjälpte
mej. När ambulanspersonal tog över kände jag bara en stor tomhet. Jag visste inte om hon levde,
tyckte att jag hade kännt puls under tiden jag höll på med henne. Personalen intuberade henne
och åkte iväg till akuten. Jag fick åka i en annan ambulans. Jag gick in på akuten som en robot....
visste ingenting. Fick sitta i ett rum och vänta, en läkare kom in och frågade om jag hade ont någonstans,
men jag sa att jag bara ville komma till Christine och vara med henne. Läkaren sa att dom höll på
med henne så det gick inte, jag måste vänta. Jag fick byta rum, och nu kom Cristines pappa och storasyster.
Jag var helt förlamad av skräck, och fattade nog att det var illa men vägrade aceptera. Läkaren
kom in och berättade att hennes liv inte gått att rädda. Det blev kaos.....vi grät hejdlöst alla som var där.
Det var så fruktansvärt hemskt. Ett krismöte ordnades på sjukhuset, alla släktingar fick vara med, och
efter mötet skulle vi få se Cristine en sista gång. Det var så hemskt. Alla grät, någon kräktes, någon svimmade.
Allt var så overkligt. Hon låg där på båren i en vit skjorta och såg så liten ut, det var som knivar skar i mitt
modershjärta. Kände efter några dagar att jag själv ville göra henne iordning inför begravningen.
En sköterska på sjukhuset ordnade så jag och pappan fick komma dit och göra detta. Jag skakade i hela kroppen
under tiden som vi kammade hennes hår, satte på henne hennes linneklänning som hon hade
på examen från lekis. Hon fick sitt guldhalsband med ett litet hjärta, och ett armband som hon fått
i dop present. Vi fick själva lägga ner henne i kistan, och bädda över henne det vita täcket. Det var
en skakande upplevelse, men som jag är glad idag att jag gjorde. Det var var sista gången vi såg henne. Det sista vi gjorde
var att lägga hennes älsklingsbarbie bredvid henne, och andra saker som hon lekte mycket med. Sorgen
går nog aldrig över men den mattas ut.....men livet är fortfarande som en berg och dalbana. Vi saknar dej så mycket lilla Christine, men hoppas du har det bra i din himmel..... 

Kommentarer
Postat av: Caroline

Har också skrivit om det som hände och tårarna rinner. Jättejobbigt att läsa din historia. Den är ju inte helt lika som min eftersom vi inte var på samma ställe. Känns bra när man har skrivit av sig lite tycker jag.
KRAM på dig mamma från dottern.

2007-11-09 @ 13:12:28
URL: http://hemochlycka.blogg.se
Postat av: Caroline

ÄLSKAR DIG MEST AV ALLT MAMMA!!!!

2007-11-09 @ 15:00:56
URL: http://hemochlycka.blogg.se
Postat av: marie

GLÖMMER ALDRIG DEN DAGEN
KRAM

2007-11-09 @ 15:25:07
URL: http://tallrotsmarie.blogg.se
Postat av: Eva

Så fruktansvärt tragiskt. Blev jätteledsen när jag läste ditt inlägg om lilla Cristine. Det här måste ju vara det absolut värsta man kan uppleva, att förlora sitt barn. Förstår att det måste vara tungt varje "årsdag". Starkt av dig att orka skriva om det.

2007-11-09 @ 18:05:45
URL: http://suntliv.blogg.se
Postat av: Karin

En fruktansvärd, jobbig dag och tid. Glömmer aldrig den dagen. Tänker på dig. Kramar från syster.

2007-11-09 @ 19:06:18
Postat av: Ulla

*Ryser* och gråter. Måste kännas fruktansvärt tomt. 1000 kramar!

2007-11-10 @ 09:26:03
URL: http://ulla67.blogg.se
Postat av: Anna-Carin:s kafferep

Med dessa ord skänker jag dig och de dina många många kramar .
Kram/Anna-Carin

2007-11-10 @ 12:14:34
URL: http://www.fibromy.blogg.se
Postat av: Weronica

Styrkekramar till dig och de dina! Så fruktansvärt hemskt... Blev så rörd över din berättelse...

2007-11-10 @ 14:20:56
URL: http://www.werali.se
Postat av: Christina

När jag läser det Du skrivit gör det oerhört ont i mitt hjärta och hela kroppen. Vad skönt att ni fick och orkade göra ett sista favrväl på ett sådant fint sätt, jag tror att det är viktigt för att orka vidare när något så oerhört tragiskt händer. En STOR vam kram

2007-11-11 @ 14:41:15
URL: http://mammastina.blogg.se
Postat av: Carina

Har aldrig tittat in hos dig förr och läser detta inlägg det första jag gör, vilken sorg för hela familjen.....tårarna kommer trots att jag inte alls känner din familj.
Hittade hi från mammastinas blogg ska jag ju tala om för dig
Kramkram Carina

2007-11-11 @ 16:30:37
URL: http://skalet2001.blogg.se
Postat av: Anna

Tårarna rinner ner för mina kinder... Det är min värsta mardröm att något dyligt ska hända mina barn. Jag tänker på dig och de dina. Många kramar
Anna

2007-11-11 @ 21:55:19
URL: http://enannassida.blogg.se
Postat av: Maria

Fy fan, rent ut sagt vad detta är fruktansvärt! Läste även på Alla Helgona vad du skrev och jag gråter med dig. Du är så stark Gunilla!!!Bra att du skriver om det, man får en påminnelse hur snabbt allt kan förändras! Förstår på ett helt annat sätt nu efter jag fått Elsa, vet inte vad jag skulle ta mig till om något hände henne. Vet ju hur stor sorgen efter min mammas bortgång är å att förlora ett barn är ju värre!! Stor kram

2007-11-12 @ 12:20:02
Postat av: Maria

Det gör så fruktansvärt ont i mig att läsa detta. Kommer ihåg denna händelse. Du måste vara oerhört stark. Kram

2007-11-13 @ 21:58:09
URL: http://mariasfoto.blogg.se
Postat av: Ängeln

Tårarna rinner och det gör ont i hjärtat. Alla ord känns överflödiga.
Tack för att jag fick ta del av din berättelse om det hemskaste som kan hända en förälder. Det gjorde ont att läsa men visar också på att livet går vidare, att man inte ska ge upp. vill sända dig all styrka i världen.

Nu ska jag gå och krama om min lilla son.

Kram från Ängeln

2007-11-24 @ 23:46:24
URL: http://www.andar.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0