Nillas lilla vrå....

I dag blev jag stoppad.....fattar inte varför man blir så hispig så fort man ser
en poliskontroll.....såg den uniformklädde mannen på långt håll....och hur han
vinkade in bilarna framför mej....bra tänkte jag, finns nog inte plats för mej
på den lilla parkeringsfickan.....så jag kan nog susa förbi.....men nej då,
han ville att jag skulle stanna fast bilen nätt och jämt fick plats. Fick lite tid
på mej att kolla in batongAdolf.....han ville se körkort, och hade blåsapparaten
i handen.....Fattar inte varför man ska bli så nervös....letade upp mitt körkort
och tänkte.....jag hatar att blåsa i apparaten....luften räcker ju aldrig till...Men
när han kom fram till mej hade jag fixat bästa smailet, och log så rart mot honom.
Han fick se mitt körkort och när han bad mej blåsa sa jag.....kan nog blåsa så hela
apparaten blir grön....jag blåste så jag tappade andan och kände mej grön hela
jag......batongadolf kollade apparaten och sa.....ser ju bra ut det här, blinkade åt mej
och önskade mej en fortsatt trevlig dag. Tack det samma sa jag....och susade vidare....

foto Gunilla


Skönt att vara ledig i dag efter allt jobbande.....sovmorgon och ingen klocka som
ringer. Vaknade vid 10.00.....Fixade lite hemma med sånt som jag inte hunnit
gjort....Tog en tur till IKEA, köpte köksgardiner i linne som ska upp så fort
som möjligt....handlade lite mat.....och till kvällsmat gjorde jag en fetaost-sallad,
ljuvligt gott med nybakad baugette....

foto Värmlands skolfoto


Men hon dog i en tragisk trafikolycka, bara 7 år gammal....hur hanterar man
sådana händelser....JAG VET att man aldrig kommer över det. Speciellt om
man själv var med vid olyckan.....är som en filmrulle som spolar tillbaka
hela tiden....kan uppleva allt i repris, första snön.... och kan känna sladden på bilen, och när den slår runt
för att tvärstanna mot en stor tall....krossat glas...och när allt blir tyst....så
är inte Christine kvar i bilen....Sparkar mej ut ur bilen, och finner henne
livlös halvvägs ner i ett dike.....Hon blöder ur mun, näsa och öron.....
Ingen puls, gjorde hjärt och lungräddning ca 45 min innan ambulans kom
till olycksplatsen och tog över....Allt var en mardröm som jag hoppades
att jag skulle vakna upp ur... Tyvärr så gick det inte att rädda hennes liv, hur
mycket jag och ambulanspersonalen  försökte.....Läkaren sa senare att hon hade så stora skador
i huvudet...så det var helt orimligt att jag kännt puls vid upplivningsförsöket....fast jag tyckte
att jag kände det.....Så idag har mina tankar gått till min älskade yngsta dotter...



foto Gunilla


Och snart är det dax att göra vinterfint på hennes grav......
Saknar dej så mycket....min lilla älskling..och änglabarn....
kan bara hoppas du har det bra i din himmel.....

foto Värmlands skolfoto


Har inte sett min yngsta son sen i Maj, och då var det bara en kort stund
hos yngsta dottern.....Tänkte besöka honom i början av juni när jag var till
Torsby.....men tyvärr så var mitt X där och presenterade kinesiskan eller
gulingen som jag kallar henne.....
Förstår inte varför mitt X måste hålla sej kvar i min familj, och dessutom
dra dit sin nya.....fast det visste väl inte hon, att Andreas var min son, han
har väl ljugit som vanligt, och sagt att det bara var en kompis.
Jag skulle önska att han kunde lämna min familj för gott, så jag kunde umgås
med hela min familj.....

foto Gunilla


När man jobbar nätter har man ingen större lust att ägna sej åt matlagning.
En räksallad är gott och framför allt mycket nyttig......och färdig på nolltid....
I natt blir det natt nr 5....börjar kännas, att människan är gjord för att vara
vaken på dagen och sova på natten....Värst är det mellan 03-05....benen
känns som bly, och det snurrar i huvudet....många konstiga repliker hoppar
ur min mun......i natt sa jag att jag skulle ringa en fimp när jag skulle gå
ut och få mej lite frisk luft.....och kompisen sa att hon skulle gå ut och lufta
balkongen....det blir många skratt....natten som gick var lite kuslig....en rullstol
som hade flyttat sej till mitt på golvet....konstigt, men har hört konstiga saker i det
rummet förut....Det sägs att det är Britta, som är ute och åker rullstol på nätterna.
Tanten har varit död i många år.....
Så i natt  när jag kom in i rummet för andra gången.....tuffade jag till mej,
trots att nackhåren reste sej....Jag ställde rullstolen vid köksbordet, satte på bägge
bromsarna och sa....Nu Britta räcker det, nu får du sitta här om du nödvändigtvis
måste vara här, annars kan du gå mot ljuset där uppe sa jag och pekade på
månen......Min jobbarkompis bröt ihop....Tur att man har kul på jobbet......