Nillas lilla vrå....

foto Värmlands skolfoto


Men hon dog i en tragisk trafikolycka, bara 7 år gammal....hur hanterar man
sådana händelser....JAG VET att man aldrig kommer över det. Speciellt om
man själv var med vid olyckan.....är som en filmrulle som spolar tillbaka
hela tiden....kan uppleva allt i repris, första snön.... och kan känna sladden på bilen, och när den slår runt
för att tvärstanna mot en stor tall....krossat glas...och när allt blir tyst....så
är inte Christine kvar i bilen....Sparkar mej ut ur bilen, och finner henne
livlös halvvägs ner i ett dike.....Hon blöder ur mun, näsa och öron.....
Ingen puls, gjorde hjärt och lungräddning ca 45 min innan ambulans kom
till olycksplatsen och tog över....Allt var en mardröm som jag hoppades
att jag skulle vakna upp ur... Tyvärr så gick det inte att rädda hennes liv, hur
mycket jag och ambulanspersonalen  försökte.....Läkaren sa senare att hon hade så stora skador
i huvudet...så det var helt orimligt att jag kännt puls vid upplivningsförsöket....fast jag tyckte
att jag kände det.....Så idag har mina tankar gått till min älskade yngsta dotter...



foto Gunilla


Och snart är det dax att göra vinterfint på hennes grav......
Saknar dej så mycket....min lilla älskling..och änglabarn....
kan bara hoppas du har det bra i din himmel.....