Livet är tufft.
foto Gunilla
Detta är mitt barn-barn Emil som blir 10 månader den 26/10. Han har verkligen fått erfara att
livet är tufft trots att han är så liten. När han bara var 1 dag gammal fick han hjärnblödning, och
fick åka helikopter till Uppsala. Där fick han och hans föräldrar stanna flera veckor innan det
blev stabilt så dom kunde åka hem. I April blev han sjuk igen, hans huvud hade vuxit alldeles
för fort. Nu konstaterades att han fått för mycket vätska huvudet p.g.a. att den normala dräneringen
slammats igen. Nu blev det operation och Emil fick en shunt från huvudet ner till bukhålan. Den
ska han ha hela livet. Allt fungerade bra ända tills i måndags. Emil blev dålig hade ingen
matlust, han kräktes flera gånger om dagen, så det blev ambulansfärd till sjukhuset i Karlstad.
Där fick dom stanna för observation under dagen, diagnosen blev kräksjuka. I Uppsala hade dom
sagt att om han började kräkas så skulle dom åka till sjukhuset direkt även om dom misstänkte
att det bara var vanlig magsjuka. Emil blev inte bättre, och i onsdags åkte dom tillbaka till sjukhuset.
Då var han uttorkad och behövde dropp. Dom stack i händer fötter och armar och ingenstans gick det
att sätta in en nål på honom. Till slut bestämdes att han skulle på röntgen för CT-skalle. De fick
söva honom med mask. Röntgen blev gjord och samtidigt satte dom nål så han kunde få dropp.
Röntgenplåtarna visade att han haft en ny hjärnblödning på samma sida som den första men lite längre
ner. Idag är Emil ganska pigg och har börjat få matlusten tillbaka. Nu är det bara och hoppas att allt blir
bra. Ska åka till sjukhuset imorgon och gosa igen. Tycker att sjukvården är dålig, dom borde inte ha
skickat hem honom i måndags......
Nej, fy vad tufft det måste ha varit. Hoppas allt bara blir bättre nu. Jag kunde inte göra ngn kommentar på ditt förra inlägg. Jag har råttfobi, så du må tro att jag fick en chock när jag öppnade det inlägget.
Du måste hälsa så mycke till dom, jag har inte sett Carolin på msn och har provat ringa utan svar så jag har förståt att det var nått. Stackars dom och dig, kan inte va lätt för en mormor heller. Pussa Emil från mig och Mio.
Kram Niina
Fy,vad jobbigt inte minst för föräldrarna,vilken oro.Hjärnblödning,kan ju sluta hur som helst.Jag hoppas verkligen att han piggnar på sig å att det inte händer igen.
Mvh Anna-Carin
Tycker så synd om hela familjen som måste stå ut med allt detta... Hoppas verkligen att Emil kryar på sig och att det inte blir fler blödningar!!
Hälsa så gott till dem från ss. Vi tänker massor på dem!!
Kram
Ska tänka på er !har sj varit med om såna saker.......måste ha tillit!!Må Så Gott Det Går,kram pip
