Minne av Christine.
foto Lennart
Idag 20-9 skulle min yngsta dotter Christine fylla 18 år. Men tyvärr såg dog hon i en trafikolycka
9-11-96. Hon blev bara 7år,och det var ett hårt slag för hela familjen släkt vänner, klasskamrater.
Hon lämnade ett mycket stort tomrum efter sej. Christine var alltid pigg och glad rolig, med nya upptåg
varje dag. Hon hade just börjat första året i skolan,hade lärt sej läsa o.s.v. Hon tyckte det var roligt
att få klasskompisar. Ingen kan ana den sorg och smärta jag kände när detta hände. Eftersom jag
inte är hemma och kan gå till hennes grav idag, vill jag hedra hennes minne här. Jag älskar och saknar
dej och kommer aldrig att glömma dej. Kortet är lite dåligt... men det har legat i min plånbok över 10 år....
Stor kram till dig moster! Kan tänka mig att det är det värsta en mamma kan gå igenom, att förlora sitt barn... Vet ju själv hur oerhört mycket mina egna barn betyder för mig.
Glömmer aldrig den dagen jag fick veta att hon gått bort... Tyckte att det var så jobbigt och det kändes så overkligt... Hon var ju bara ett barn!
Men vi får tänka på att hon har det bra där hon är och ni får träffas en gång igen!
Stor kram!
Oj... *blev genast lite snorig och tårögd* Min tjej går i ettan, precis börjat, precis som din Christine.. (så lätt att relatera, så lätt att känna smärtan..) Skickar över varma varma kramar ♥
Många kramar till min kära syster! Jag har själv tänkt mycket på Christine idag, på hennes 18-årsdag. Det känns inte som att det är 11 år sen det hemska hände. Tänker på dig, många kramar från oss i Munkfors.
Det känns i hjätat när jag läser det här.Jag känner fler som mist sina barn och det var en man som sa så här till mig som mist sin son "Ingen kan förstå vad ont det gör att mista ett barn om man inte har varit med om det själv" Jag har tänkt på det många gånger sedan han sa det till mig. Och jag håller med honom det enda man kan göra är att försöka förstå. Jag känner dig inte men sänder dig en kärleksfull tanke ändå. PS du har väldigt fina bilder bå din blogg. Kram
glömmer aldrig den dagen, min bror andreas var hos oss då.(han är bror till christine).
får jag skriva om christine i min blogg ???
och sätta in en bild ???
amanda väntar på att du och tomas ska komma hem.
kram från döttra
Hoppas hon har det bra där uppe kicki :) Jag brukar tänka på det pappa sa till mig en gång. När kicki lämande oss så kom pappa in till mig i mitt rum och sade. Ida det är så nu att Kicki är död, hon finns inte mer. Pappa sa att jag tittade förvånat på honom och sa : Nej kicki är inte död, hon var ju nyss här. Pappa tror att jag som liten just den dagen såg kicki för sista gången när hon kom för att säga hej då. Detta kommer kag aldrig glömma eftersom kicki var en av mina allra bästa kompisar/kusin när jag var liten. Och jag tror att hon skulle vara det än idag.
